Igår när jag gick de få metrarna från busshållplatsen till lägenheten for jag förbi en enormt överviktig man som satt på en trappa till ett större företag. Medvetet hade han placerat kroppen med fötterna ut mot gångbanan där folk strömmade fram i diverse riktningar. Tiggare/hemlösa kan man hitta på vissa ställen i Sydney men de ger en den direkta informationen om att de är just hemlösa och fattiga.
Denna mannen bad inte för överlevnad. Han sa till mig när gick förbi honom, precis framför hans fötter ''Can you sapre a dollar, I NEED SUGAR!!''. Det fick mig genasr att undra exakt hur många som verkligen skulle skänka pengar till någon för den orsaken. Tror inte ens att sockerberoende är ett bra ord, finner dock inget annat att välja.
- Lustigt att jag tar upp en sådan onödig sak, men det var verkligen något som satte sig i mitt huvud.

Hur som haver, har haft en hel underbar tid med mamma och pappa. Har visat dem i alla fall lite av vad jag vet och resten hade vi inte tid med. Tre veckor flög fort och det blev ett känslomässigt kaos för ett tag, många känslor på alla sätt och vis men största delen visade sig vara ett ENORMT missförstånd. Skönt att det inte var som jag trodde, milt sagt...






- ttys