Helgen flyger som vanligt förbi en och vet egentligen inte vad jag gjort mer än gått på Stereosonic i lördags. Fredagen är alltid den dagen då jag kämpar för att inte har mer inbokat än gymmet eller ta det lugnt med en av alla bekanta här nere. Speciellt om det kommer bli rabalder på lördagen, vilket det också blev denna helgen fast i en lite ovanlig bemärkelse.
Festivalens dörrar öppnade kl:12.00 och jag, Julia & hennes kommpis Ramon var på G redan vid klockan tio på morgonen. Vi for till Elen, en norsk kompis till mig, hennes pojkväns lägenhet 10 min gångavstånd från ANZ Stadium (den största arenan i Olympic Park). Kan säga att ''lägenhet med kaos'' har gett mig en helt ny bild. Fyra 23 åriga snubbar under samma tak med helt omatchande möbler är inte fräscht! Roligt var det i alla fall då jag alltid blir den som blarrar på som en höna (tack mamma antar jag, hah). Tafatta människor eller sånna som står i bakgrunden är ärligt talat något av det mest irriterande, men men... Tillbaka till festivalen och det var AMAZING!

Utan mat i 17 timmar, stående i 14 timmar, en bonnbränna & kroppslig smärta blev en del av festivalen för mig. Men det var det mer än värt då detta var något som jag aldrig kommer få chansen att se igen, grymt.. milt sagt grymt!

-ttys