Finns inte mycket som håller mig kvar
Ivar tjugofem, två femma. Sanslöst, tjugofem dagar kvar idag tills mitt liv helt ska förändras vilket jag känner är helt underbart. Upplever knappt att jag har ett liv för tillfället, så flytten till Australien kan inte komma mer passande.
Hur som helst. I helgen blev det lite av ''hejdå-resa'' tillsammans med mor, far, Putte & hans Sofie till Sthlm. Grundtanken till det var att jag skulle springa tjejmilen under lördagen (något jag fick av mamma på min nittonårsdag). Loppet gick helt okej då jag tog in ungefär 11000 platser/personer. Om jag är i swe nästa sept så tvekar jag inte en sekund på att delta igen då jag även får starta i grupp 1, slippa alla gående som blockerar vägen.
Men fick även med mig min nya ögonsten hem:
Resväskan a la Sofhie-style. Fyra hjul, stor och alldeles.. alldeles underbar! Ska man resa så ska man göra det med stil, höhö.
Visumet har blivit godkänt & percis alla undersökningar är gjorda + papper inskickade till organisationen. Allt jag kan göra nu är att skicka in tillståndet till det internationella körkortet (vilket är bäst att vänta lite med) & endast vänta på min biljett. Jag ser verkligen inget negativt med detta. Barnen verkar hur goa som helst, supertrevliga värdföräldrar och möjligheten till att skapa kompisar/vänner kommer nästan serverat på ett silverfat. Dock är jag beredd på en liten dos av hemlängtan under den första tiden, men det lär inte vara mer än normalt skulle jag tro. wiiiih!
TTYS
Hur som helst. I helgen blev det lite av ''hejdå-resa'' tillsammans med mor, far, Putte & hans Sofie till Sthlm. Grundtanken till det var att jag skulle springa tjejmilen under lördagen (något jag fick av mamma på min nittonårsdag). Loppet gick helt okej då jag tog in ungefär 11000 platser/personer. Om jag är i swe nästa sept så tvekar jag inte en sekund på att delta igen då jag även får starta i grupp 1, slippa alla gående som blockerar vägen.
Men fick även med mig min nya ögonsten hem:
Resväskan a la Sofhie-style. Fyra hjul, stor och alldeles.. alldeles underbar! Ska man resa så ska man göra det med stil, höhö.
Visumet har blivit godkänt & percis alla undersökningar är gjorda + papper inskickade till organisationen. Allt jag kan göra nu är att skicka in tillståndet till det internationella körkortet (vilket är bäst att vänta lite med) & endast vänta på min biljett. Jag ser verkligen inget negativt med detta. Barnen verkar hur goa som helst, supertrevliga värdföräldrar och möjligheten till att skapa kompisar/vänner kommer nästan serverat på ett silverfat. Dock är jag beredd på en liten dos av hemlängtan under den första tiden, men det lär inte vara mer än normalt skulle jag tro. wiiiih!
TTYS
